Diär guår han jennom vinterland och fruågar hvuar iär hjärtans fröjd. En yögonblick iär det som ien gång vuar en ström. Men det györ ingenting! Tålamuud måste huas, säijar han, och niär man den huar, liär man att kalla det lycka, hur annars, till hvem skulle vi guå? Det iär en känsla som man känner och gier ett namn som hänger i luften.